Tänk om alla tandsköterskor försvann imorgon?

Jag har på senaste tiden fastnat för en ganska märklig typ av videor på Youtube. Sådana som ställer frågor man förmodligen aldrig hade tänkt på annars. Vad skulle hända om alla kvinnor försvann från jorden i 24 timmar? Eller om alla sjuksköterskor plötsligt slutade existera under ett dygn?

Det fick mig att fundera.

Vad skulle egentligen hända om alla tandsköterskor i Sverige bara försvann imorgon?

Inte för alltid. Bara i 24 timmar. Vi kanske har bestämt oss för att ta en gemensam semester till någon paradisö. Ingen förvarning, inga överlämningar. Vi är bara borta.

Kvar står tandläkarna, tandhygienisterna, receptionisterna och patienterna.

Jag jobbar själv som tandsköterska, så jag ska vara tydlig med att det här är ett högst hypotetiskt scenario, färgat av mina egna erfarenheter och åsikter. Ingen vet förstås exakt vad som skulle hända.

Men jag har några misstankar.

1. Klockan är 07:40 och arbetsdagen har redan börjat fel

På min arbetsplats öppnar kliniken kl.07:40. Själv brukar jag vara där redan runt kl.07:10.

Under den halvtimmen försöker jag hinna tömma två diskdesinfektorer, sätta igång DAC-maskinerna, ta hand om gårdagens vinkelstycken, packa rena instrument i sterilpåsar och starta autoklaven med dagens kontroller.

Sedan ska panoramaröntgen startas, datorerna loggas in, lamporna tändas, sterilen och behandlingsrummen desinfekteras och dagens schema skrivas ut.

Behandlingsrummen behöver fyllas på. Instrument och material ska förberedas utifrån dagens patienter. Tvättmaskinen ska startas, torktumlaren tömmas och förhoppningsvis hinner jag vika några arbetskläder också.

Sedan finns mejlen. Och dokumenten från gårdagen som fortfarande behöver skannas in i journalerna.

Allt detta innan jag tar emot dagens första patient.

Och nej, jag hinner inte alltid med allt. Men ju mer vi får gjort på morgonen, desto större är chansen att resten av dagen flyter på utan att någon behöver offra sin lunchrast.

Tänk då att klockan blir 07:40 och tandläkaren kommer till jobbet.

Ingen tandsköterska. Inga färdigställda behandlingsrum. Ingen som redan har hunnit förbereda dagens patienter.

Första patienten sitter däremot i väntrummet.

God morgon!

Tandläkarna inser redan på morgonen hur långt efter de ligger när alla tandsköterskor plötsligt är borta.
©abcnetwork

2. Tandläkaren upptäcker att två händer är ganska lite

Jag vill börja med att säga att tandläkare är fantastiskt duktiga på sina jobb. De har studerat i flera år, har en enorm kunskap och ansvarar för behandlingar som vi tandsköterskor inte skulle kunna utföra.

Men att vara en duktig tandläkare betyder inte automatiskt att man är en duktig tandsköterska.

Det är två olika yrken med olika kunskaper och färdigheter.

En enklare undersökning eller en liten lagning kanske fungerar alldeles utmärkt på egen hand.

Men vad händer när det är dags för en rotbehandling, OpEx eller en behandling där flera moment måste ske samtidigt?

Någon behöver öppna material utan att bryta de hygieniska rutinerna. Någon behöver förbereda och koppla in utrustning, hålla undan, assistera och se till att rätt saker finns tillgängliga vid rätt tidpunkt.

Och så har vi förstås salivsugen.

Jag misstänker att några tandläkare ganska snabbt skulle börja önska sig ytterligare ett par armar.

Kanske fyra.

Gärna sex.

©johnnys_world

3. Fem öppna lådor och ett mycket förvirrat ansiktsuttryck

En sak jag har lagt märke till efter att ha arbetat med flera olika tandläkare är att de inte alltid vet exakt var allting finns.

Och det är egentligen ganska förståeligt.

När man har någon bredvid sig som dagligen håller ordning på material, instrument och utrustning behöver man sällan leta själv.

Men ibland lämnar man behandlingsrummet en liten stund.

När man kommer tillbaka står fem lådor halvöppna, några förpackningar ligger utspridda på bänken och tandläkaren har precis hittat det där lilla föremålet som tydligen var livsviktigt för trettio sekunder sedan.

Det ser ut som om någon har genomfört en mycket liten husrannsakan.

Och jag förstår varför.

Man vill inte förlora tid när patienten redan ligger i stolen. Samtidigt kan man inte bara rota runt med använda handskar. Hygienrutinerna måste fortfarande följas.

Utan en tandsköterska skulle det här förmodligen hända betydligt oftare.

Jag skulle nästan vilja vara en osynlig fluga på väggen.

©SYBOGAMES

4. Den röda tråden har gått av

Det finns en sak med att vara tandsköterska som jag tycker är svår att förklara för någon som aldrig har arbetat inom tandvården.

Det handlar om att hela tiden ligga ett steg före.

Man lär känna tandläkaren man arbetar med. Hur personen föredrar sina instrument, i vilken ordning olika moment brukar göras och vad som sannolikt kommer att behövas härnäst.

Ibland har jag redan plockat fram någonting innan tandläkaren ens hunnit be om det.

Samtidigt håller jag koll på patienten, tiden, materialet, nästa behandling och vad som behöver göras efteråt.

Det är lite som en osynlig röd tråd genom arbetsdagen.

När allt fungerar tänker ingen särskilt mycket på den.

Men när tråden brister märks det direkt.

En behandling som hade kunnat gå smidigt tar längre tid. Någonting saknas. Nästa patient får vänta. Behandlingsrummet blir inte klart i tid.

Och plötsligt ligger hela schemat efter.

5. Sterilen börjar leva sitt eget liv

Det här är förmodligen den del som oroar mig mest.

Instrument rengör, desinfekterar, packar och steriliserar inte sig själva.

Efter varje patient behöver använda instrument tas om hand på rätt sätt. Nya, korrekt behandlade instrument måste finnas tillgängliga inför nästa behandling.

I en tandklinik hanterar vi saliv, blod och andra kroppsvätskor. Hygien är därför inte något man kan prioritera bort bara för att det är stressigt.

Men föreställ dig att tandläkarna nu måste sköta allt detta själva, samtidigt som de försöker behandla patienter.

Smutsiga instrument börjar samlas. Rena instrument behöver packas. Maskiner behöver köras och kontrolleras. Behandlingsrummen ska fortfarande rengöras och förberedas.

Förr eller senare uppstår en flaskhals.

Och när det inte finns tillräckligt med korrekt rengjorda och steriliserade instrument får vissa behandlingar helt enkelt vänta.

Det är inte bara ett problem med tid.

Det handlar om patientsäkerhet.

6. Receptionen har inte heller semester

Nu kanske någon tänker att receptionisterna kan hjälpa till.

Absolut, till viss del. Men receptionen har redan ett eget arbete att sköta.

Telefonerna ringer. Patienter vill boka om. Någon har tandvärk. Någon annan behöver få sitt besök bekräftat. Det finns fakturor, betalningar, journalfrågor, mejl och administrativa uppgifter.

På många kliniker hjälps dessutom tandsköterskor och receptionister åt med bokningar, kallelser, tidböcker och patientkontakter.

Själv ansvarar jag också för att hålla koll på schemat tillsammans med tandläkaren jag arbetar med.

Om tandläkarna plötsligt ska ta över ytterligare administrativa uppgifter innebär det tid som försvinner från själva patientbehandlingen.

Och om receptionisterna samtidigt ska börja ta hand om sterilen och behandlingsrummen, vem sköter då receptionen?

Vi har alltså inte löst problemet.

Vi har bara flyttat det till ett annat rum…

©cbs

7. Patienten har bokat 40 minuter. Det var optimistiskt.

Föreställ dig en tandläkare som har en cementering inbokad på 40 minuter.

Det kanske fungerar alldeles utmärkt när behandlingsrummet är förberett, materialet finns framme och någon assisterar under behandlingen.

Men nu ska tandläkaren göra allting själv.

Hämta material. Förbereda. Behandla. Hålla rent och torrt. Plocka undan. Ta hand om instrumenten. Rengöra rummet.

Och därefter välkomna nästa patient.

Plötsligt känns de där 40 minuterna ganska optimistiska.

En försening leder till nästa. Och nästa.

Till slut sitter människor i väntrummet och undrar varför deras tid kl.10:00 fortfarande inte har börjat kl.11:15.

Det ironiska är att tandläkaren förmodligen inte ens har hunnit dricka sitt kaffe.

©firstandmonday

8. Vi är tydligen också psykologer, tekniker och lite allt möjligt

Jag brukar ibland skämta om att jag inte riktigt vet hur många yrken jag har.

Vissa dagar känner jag mig som psykolog. Andra dagar som reparatör, lokalvårdare, administratör, röntgenpersonal eller underhållare.

Det är förstås sagt med glimten i ögat.

Men arbetet handlar faktiskt om betydligt mer än att räcka instrument och hålla en sug.

Man behöver kunna läsa av människor.

En patient kanske sitter alldeles tyst men är livrädd. En annan har tusen frågor. Någon behöver extra förklaringar och någon vill helst bara få besöket överstökat.

Det händer också att patienter berättar saker som inte alls handlar om deras tänder.

Då räcker det inte att bara veta var estelite a2 ligger.

Man behöver empati, tålamod och förmågan att anpassa sig efter situationen.

En maskin kan hjälpa till med vissa praktiska moment. Men den kan inte fullt ut ersätta den mänskliga kontakten.

Och när tandläkaren redan försöker vara behandlare, assistent och steriltekniker på samma gång är det inte särskilt konstigt om den personliga uppmärksamheten får mindre utrymme.

9. När en försenad lagning blir ett samhällsproblem

Nu har vi skrattat åt öppna lådor och tandläkare som behöver åtta armar.

Men tänk om det inte bara handlar om en enda klinik.

Tänk om alla tandsköterskor i Sverige verkligen försvann samtidigt.

Det skulle sannolikt innebära att många kliniker behövde dra ner på antalet behandlingar, boka om patienter och prioritera de mest akuta behoven.

Människor med tandvärk skulle kunna få vänta längre. Planerade behandlingar skulle skjutas upp och vårdpersonalen skulle behöva arbeta under betydligt större press.

Och munhälsan är inte isolerad från resten av kroppen.

Obehandlade tandsjukdomar kan orsaka smärta, sömnproblem och svårigheter att äta. Allvarliga tandinfektioner kan i vissa fall sprida sig och orsaka farliga komplikationer.

Tandproblem kan också innebära att människor missar jobbet eller skolan.

Om tillgången till tandvård försämrades under en längre period skulle konsekvenserna därför kunna märkas långt utanför tandklinikerna.

Sedan finns ekonomin.

Om en klinik kan ta emot betydligt färre patienter men fortfarande har ungefär samma fasta kostnader kan det bli svårt att få verksamheten att gå ihop.

Skulle priserna påverkas? Skulle väntetiderna öka ytterligare? Skulle fler människor skjuta upp tandvården?

Det är frågor som blir betydligt mindre roliga när man tänker efter.

Allt detta skulle förstås inte hända på ett enda dygn. Men om vi fortsätter vårt lilla tankeexperiment och låter tandsköterskorna stanna på paradisön i några veckor till, då börjar jag faktiskt undra.

©thenopecat

10. Efter 24 timmar kommer vi tillbaka

Så vad händer när vi äntligen återvänder från vår gemensamma semester?

Förhoppningsvis har tandläkarna åtminstone hunnit boka in en massage för sitt friskvårdsbidrag. Efter ett dygn av att böja ryggen åt alla håll, springa fram och tillbaka mellan behandlingsrum och steril och resa sig från stolen femtio gånger lär det behövas.

Jag föreställer mig att några tandläkare skulle ha klarat dagen förvånansvärt bra. Andra skulle nog ha fått ställa in större delen av sina behandlingar.

Och någonstans finns det säkert en tandläkare som fortfarande kryper runt på golvet och letar efter den där lilla scanbodyn som tappades någon gång under förmiddagen.

Men det är också lite det som är poängen.

En tandklinik fungerar inte tack vare en enda yrkesgrupp.

Tandläkare, tandhygienister, tandsköterskor, receptionister och andra medarbetare har olika kunskaper och ansvarsområden som tillsammans får verksamheten att fungera.

Jag brukar tänka att tandsköterskorna är lite som klinikens hjärta.

Inte för att vi är viktigare än någon annan, utan för att så mycket av vårt arbete handlar om att hålla allting i rörelse.

Och kanske är det just därför arbetet ibland blir osynligt.

För när allt fungerar som det ska är det sällan någon som funderar över varför.

Så nästa gång du sitter i tandläkarstolen och ser en tandsköterska stå bredvid och hålla en salivsug, tänk på att personen förmodligen har gjort ungefär femtio andra saker innan du ens satte dig där.

Och kanske har ytterligare tjugo saker kvar innan lunch.

Men nu tycker jag faktiskt att vi förtjänar den där semestern.

©garfield

Sammanfattning: Ett dygn utan tandsköterskor

Så vad skulle egentligen hända om alla tandsköterskor i Sverige försvann under ett dygn? Om vi samlar ihop trådarna från vårt lilla tankeexperiment skulle det förmodligen se ut ungefär så här.

Arbetsdagen skulle börja med en hel del förvirring. Behandlingsrummen är inte förberedda, instrument och material behöver plockas fram och tandläkarna får själva ta hand om morgonens förberedelser. Arbetsbelastningen skulle snabbt öka. Utöver att undersöka och behandla patienter behöver tandläkarna även sköta assistans, materialhantering, rengöring och andra praktiska uppgifter. Behandlingarna skulle ta längre tid. Utan någon som assisterar och ligger steget före blir vissa moment betydligt svårare att utföra på egen hand, särskilt vid mer avancerade behandlingar. Sterilen skulle riskera att bli en flaskhals. Använda instrument behöver fortfarande rengöras, desinfekteras och steriliseras, och om det arbetet inte hinns med kan behandlingar behöva skjutas upp. Patientsäkerheten måste trots allt alltid komma först.

Förseningarna skulle börja sprida sig genom hela kliniken. När varje behandling kräver mer tid påverkas resten av dagens bokningar, patienter får vänta och fler besök kan behöva bokas om. Receptionen skulle få ytterligare arbetsuppgifter att hantera. Fler telefonsamtal, ombokningar och frågor från patienter innebär ökad press på en personalgrupp som redan har fullt upp. Patienternas upplevelse skulle också kunna förändras. När tandläkarna behöver koncentrera sig på flera arbetsmoment samtidigt riskerar den personliga uppmärksamheten att minska, vilket särskilt kan påverka patienter med tandvårdsrädsla eller behov av extra stöd.

Tillgängligheten till tandvård skulle kunna försämras. Om färre behandlingar kan genomföras behöver vissa patienter vänta längre, medan akuta besvär måste prioriteras. På längre sikt skulle konsekvenserna kunna sträcka sig utanför kliniken. Fördröjd tandvård kan påverka människors hälsa, vardag och arbetsförmåga, samtidigt som klinikernas ekonomi kan påverkas när antalet behandlingar minskar men de fasta kostnaderna kvarstår. Och kanske framför allt skulle det arbete som vanligtvis sker i bakgrunden plötsligt bli väldigt synligt. Det skulle bli tydligt hur många små och stora arbetsuppgifter som behöver fungera tillsammans för att en vanlig dag på tandkliniken ska flyta på.

Infografik som visar dominoeffekten av ett dygn utan tandsköterskor, från uteblivna morgonrutiner och ökad arbetsbelastning till förseningar, längre väntetider och konsekvenser för tandvården.
©HejTandfen
Illustration av dominoeffekten – möjliga konsekvenser av ett dygn utan tandsköterskor.

Men finns det då inga fördelar med en tandvård utan tandsköterskor? Jo, kanske några, beroende på hur man ser på saken. En tandläkare som arbetar ensam kan exempelvis ha större frihet att organisera sitt eget arbete, och enklare undersökningar eller behandlingar kan i vissa fall fungera bra utan assistans. För en mindre verksamhet skulle färre anställda också kunna innebära lägre personalkostnader. Men det förutsätter förstås att tandläkaren själv har tid att utföra de arbetsuppgifter som annars skulle fördelas mellan flera personer. Och om det samtidigt innebär färre patientbesök, längre behandlingstider och en högre arbetsbelastning är det inte säkert att besparingen blir särskilt stor i slutändan.

Så visst, en tandklinik skulle kunna fungera utan tandsköterskor, åtminstone i viss utsträckning. Men vissa behandlingar är faktiskt svåra att klara på egen hand. Ta en rotbehandling, där det är viktigt att hålla rent och undvika att bakterier kommer in i rotkanalerna. Då kan det vara väldigt värdefullt att ha någon med odontologisk kunskap bredvid sig som kan assistera och hantera material utan att störa hygienrutinerna. Eller en operativ extraktion, där man behöver hålla undan, suga och samtidigt arbeta i ett begränsat utrymme. I sådana situationer räcker två händer helt enkelt inte alltid till. Ibland behöver man vara två, så enkelt är det. Men frågan är kanske inte bara om det går, utan hur mycket tid, energi och behandlingskapacitet som skulle gå förlorad på vägen.

Mer från Dagbok

Har du någon rolig idé, en fundering eller ett ämne du skulle vilja att jag skrev om? Lämna gärna en kommentar! Jag tycker det är kul att höra andras tankar och vem vet, kanske blir just din idé mitt nästa inlägg?

I min Dagbok kategori delar jag med mig av egna reflektioner och personliga erfarenheter. Vill du läsa mer? Då kanske du också gillar Tokiga moment som tandsköterskor känner igen eller Saker vi tandsköterskor känner igen. Två inlägg med situationer som kanske får dig att skratta lite extra, särskilt om du själv jobbar inom tandvården.

Du kanske också gillar

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *