hejtandfen@gmail.com Det finns vissa saker man bara förstår när man jobbar som tandsköterska.
Små saker som egentligen inte är hela världen, men som ändå får en att stå mitt i behandlingsrummet och tänka: men snälla… varför just nu?
En ensam handske kvar i kartongen. Skyddsglasögon som immar igen mitt under en OpEx. Röntgen som plötsligt bestämmer sig för att ta semester när tidboken redan ligger efter.
Men livet som tandsköterska består såklart inte bara av små irritationer och klinikkaos. Det finns också de där stunderna när allt bara flyter. När du och tandläkaren kommunicerar genom en blick, när hela teamet hjälps åt eller när en nervös patient går därifrån och säger:
“Det där gick ju jättebra!”
Så idag lämnar vi alla steg-för-steg-guider åt sidan.
Här kommer istället några av mina tandsköterske-icks – och de små sakerna jag älskar med jobbet.
Tandsköterskans icks – känner du igen dig?
Vi börjar såklart med våra icks.
Och med icks menar jag inte några stora problem på jobbet. Jag pratar om de där små, egentligen ganska obetydliga sakerna som ändå får det att rycka lite extra i ögat.
Ni andra tandsköterskor vet precis vad jag menar.
Livet som tandsköterska i ett nötskal – från små icks och klinikkaos till de där ögonblicken som gör jobbet värt det.
1. När det finns EN handske kvar i kartongen
Du stoppar ner handen i kartongen och…
En.
En enda handske.
Och ibland kan man inte ens skylla på någon annan.
Senast det här hände mig insåg jag ganska snabbt vem som hade glömt att fylla på.
Jag. Det var jag.
Men okej. Ingen fara. Jag behöver ju faktiskt bara den där sista handsken.
Jag drar på mig den och–
SNAP.
Tummen och fingrarna tittar plötsligt fram på andra sidan.
Och där kommer den.
Den höga sucken.
Följt av the walk of silence ut ur behandlingsrummet medan behandlingen får ta en liten ofrivillig paus för att jag ska hämta en ny kartong handskar.
Sedan kommer man tillbaka med varma händer och ska försöka få på sig ett nytt par medan både tandläkaren och patienten väntar.
Gud, snälla. Låt inte de här gå sönder också.
2. När någon tar det sista och inte fyller på
Okej, handskarna ovan får jag ta på mig själv.
Men ytdesinfektionen?!
Come onnnn.
Det är en av de saker som används hela dagen, varje dag. Så när man sträcker sig efter flaskan för att göra rent och inser att den är helt tom…
Vem använde de sista dropparna och tänkte:
Det där känns som nästa persons problem.
3. När du fyller på hela rummet – och kommer tillbaka till kaos
På kliniken försöker vi ha ungefär samma basgrejer i behandlingsrummen. Behöver någon byta rum ska man kunna hitta det viktigaste utan att behöva springa halva kliniken runt.
Men det betyder inte att vi inte utvecklar våra egna små system.
Någon vill ha det här i ett visst skåp. Någon annan organiserar på ett helt annat sätt. Vissa hamstrar material som om leveranserna ska upphöra för alltid, medan andra verkar klara sig på tre bomullsrullar och en dröm.
Och så har du fyllt på ditt rum.
Allt ligger där det ska.
Du går hem inför helgen nöjd.
Sedan kommer du tillbaka på måndag.
Halva rummet har emigrerat.
Eller så öppnar du ett skåp och möts av motsatsen: någon har byggt Mount Everest av material där inne.
Plötsligt hittar du ingenting och känner dig helt oförberedd när du behöver något mitt under en behandling.
Guys.
Vi är på samma lag.
4. När du PRECIS har gjort rent
Behandlingen är klar.
Tandläkaren har börjat avsluta samtalet med patienten och du passar på att börja vända rummet.
Du har gjort rent en yta.
Perfekt.
Patienten:
“Just det! Jag har bara en fråga till…”
Och självklart ska patienten få fråga.
Men ibland utvecklas den där sista frågan till en helt ny liten konsultation.
Kanske vill patienten veta vad man skulle kunna göra åt framtänderna estetiskt. Tandläkaren behöver titta igen och plötsligt behövs ett instrument.
Sedan ett till.
Och innan man vet ordet av står den använda brickan där igen.
På.
Den.
Nyrengjorda. Ytan.
Jaha.
Då börjar vi om.
5. När skyddsglasögonen immar igen
Det här är störigt under vilken behandling som helst.
Men när det händer mitt under en lång OpEx?
Nej!
Du står där sterilt klädd, behandlingen är igång och sakta men säkert börjar skyddsglasögonen förvandlas till frostat glas.
Och du kan inte bara ta upp handen och torka av dem.
Så där står man.
40-60 minuter kvar.
Du försöker titta genom någon liten genomskinlig fläck längst ner på ena glaset. Ena ögat jobbar övertid medan det andra mer eller mindre har gett upp.
Jag har alltså lyckats göra mig själv blind mitt under behandlingen och får nu leva med konsekvenserna.
6. När något sterilt FLYGER ur förpackningen
Ni som har assisterat vid endo eller OpEx vet.
Alla är sterilt klädda och du kommer in för att öppna något åt teamet. Kanske en suturförpackning eller något annat sterilt som behövs under behandlingen.
Du försöker öppna den fint och försiktigt.
Och sedan:
WHOOP.
Direkt ner på golvet.
…
Man står bara där och tittar på den.
Det var ju inte riktigt planen.
Och extra kul är det såklart när man inser att det var det sista sterila exemplaret som låg redo.
Vissa dagar var det helt enkelt inte meningen att man skulle vinna.
7. När första patienten är sen och dominoeffekten börjar
Tidboken såg så fin ut på morgonen.
Sedan blir första patienten sen.
Första behandlingen börjar sent.
Nästa patient väntar.
Rummet ska vändas.
Nästa behandling börjar sent.
Rasten börjar se tveksam ut.
Och lunchen?
Vilken lunch?
Nu drivs vi på adrenalin och luft.
Självklart har kliniker rutiner kring sena patienter och ibland går det inte att genomföra ett besök om någon kommer alldeles för sent.
Men ibland går besöket ändå att genomföra och då kan de där första minuterna följa med resten av dagen.
Dominoeffekten.
Det är också just sådana dagar som påminner mig om hur viktigt det är att hitta sätt att hantera stressen i jobbet. Jag har skrivit mer om det i 7 bästa sätt att minska stress som tandsköterska.
8. När du ÄNTLIGEN fått sensorn perfekt…
Sensorn ligger bra.
Vinkeln är rätt.
Patienten biter ihop.
Perfekt.
Du går ut ur rummet för att ta bilden.
Precis innan du trycker på knappen hör du:
“Uegh–”
Och du vet.
Sensorn har flyttat sig.
Den satt SÅ BRA för två sekunder sedan.
Sedan kommer bilden upp och där är resultatet. Suddigt, förskjutet eller helt enkelt inte alls det du precis arbetade så fint för att få.
Självklart är det inte patientens fel. Röntgensensorer är inte direkt det mysigaste man kan ha i munnen.
Men den där sekunden när allt satt perfekt och sedan plötsligt inte gjorde det längre?
Pain.
9. När röntgen ger upp när du behöver den som mest
Och ibland gör patienten allt perfekt.
Sensorn ligger perfekt.
Du trycker på knappen.
Och nu är det istället systemet som bestämmer sig för att ge upp.
Bilden kommer inte.
Programmet laggar.
Någonting kraschar.
Eller så tar bilden ungefär tre arbetsdagar på sig att dyka upp på skärmen.
Och självklart händer det aldrig när man har gott om tid.
Nej.
Det händer mitt under behandlingen när ni redan ligger efter och patienten också sitter där och väntar.
Så där står man tillsammans och tittar på skärmen medan datorn funderar över livets mening.
Of course. Just nu.
10. När du går till förrådet och glömmer varför
Jag vägrar tro att det här bara händer mig.
Du går till förrådet med en hel lista i huvudet.
Jag ska hämta det här till behandlingen. Och när jag ändå är där behöver jag fylla på det där. Och just det, jag kan ta med…
På vägen frågar en kollega något.
Eller så går du runt och sjunger på en låt.
Du kommer fram till förrådet.
…
Vad skulle jag ha?
Ingen aning.
Så du går tillbaka till behandlingsrummet.
Ser det du saknar.
JUST DET.
Och så går du tillbaka igen.
Det är exakt som att gå till ICA specifikt för att köpa tomater, göra en hel veckohandling och komma hem med allt utom tomaterna.
Okej, men nu till sakerna vi faktiskt älskar
Efter tio punkter låter det kanske som att livet som tandsköterska består av tomma handskkartonger, röntgenstrul och tänder som vägrar samarbeta.
Men nej.
För det finns en helt annan kategori av små saker som jag tycker är minst lika igenkännbara när man jobbar som tandsköterska.
De där stunderna som kanske verkar obetydliga för någon utanför tandvården, men som kan göra hela arbetsdagen lite bättre.
1. När sterilen bara… FLYTER
Det här gör någonting med min själ.
Och jag menar inte bara när sterilen är ren och fin.
Jag menar när alla hjälps åt för att hålla den flytande.
Någon går förbi och ställer brickorna i disken.
En annan kör igång DAC med de smutsiga vinkelstyckena.
Någon tömmer diskmaskinen och börjar packa.
En annan ser att autoklaven är klar, tömmer den och fyller på med de nya packade påsarna.
Ingen behöver göra allt.
Alla gör lite.
Det känns ärligt talat lite som tomtens små hjälpredor i verkstaden.
Fabriken fortsätter rulla.
Och det är ett så tydligt exempel på hur något väldigt litet faktiskt blir något mycket större. När alla hjälper till flyter sterilen, behandlingsrummen får det de behöver och resten av kliniken kan fortsätta arbeta.
Det är teamwork i sin enklaste form och jag ÄLSKAR det.
2. När du och TDL uppnått dental telepati
Det börjar med:
“Kan jag få…”
Men instrumentet ligger redan i tandläkarens hand.
“I have achieved dental telepathy.“
När man har jobbat tillsammans ett tag börjar man lära sig de där små signalerna.
En handrörelse.
En blick.
Ett ansiktsuttryck.
Ibland behöver ingen ens säga någonting.
Vi har blivit dentala mimare.
Och vet ni vad jag också tycker om med det?
Att man kan bli bekväm i tystnaden.
Man behöver inte alltid prata eller fylla varje sekund. Behandlingen flyter, båda vet ungefär vad som kommer härnäst och hjärnan får vila lite.
3. När du tittar på nästa patient och faktiskt blir glad
Ibland tittar man på nästa bokning och tänker:
Åhhh!
Kanske är det en behandling du tycker extra mycket om att assistera vid.
Men ännu bättre är det när du ser vem patienten är och faktiskt ser fram emot att träffa personen igen.
En patient som känner igen dig.
Som är glad att se dig.
Som är behandlingsmotiverad och faktiskt ser fram emot att fortsätta ta hand om sina tänder.
För let’s be real.
Vi jobbar inom tandvården.
Det är inte direkt 99 procent av befolkningen som vaknar och tänker:
“YESSS! Idag ska jag till tandläkaren!“
Så de där patienterna som faktiskt kommer in glada och är glada över att se er?
De gör arbetsdagen lite extra fin.
Varför tycker många att det är jobbigt att gå till tandläkaren?
Det finns faktiskt många olika anledningar och ibland vet man kanske inte ens själv exakt varför det känns jobbigt.
Munnen är ett ganska intimt område och under en behandling ligger man dessutom bakåtlutad medan någon arbetar väldigt nära. För vissa kan det skapa en känsla av att vara utsatt eller inte ha full kontroll. Andra oroar sig för smärta, bedövningssprutor, borrning eller andra delar av behandlingen.
Det kan också finnas skam eller rädsla för att bli dömd för sina tänder – kanske för att det var länge sedan man gick till tandläkaren, för att man har mycket karies eller för att man själv tycker att man borde ha tagit bättre hand om sina tänder. Forskning på personer med stark tandvårdsrädsla har visat att just pinsamhet och rädsla för negativ bedömning kan spela en stor roll.
Sedan har vi tidigare erfarenheter. En jobbig eller smärtsam behandling, särskilt tidigare i livet, kan sitta kvar långt efteråt. Äldre forskning om tandvårdsrädsla har också pekat ut tidigare traumatiska tandvårdsupplevelser som en viktig bakomliggande faktor.
Och ibland är det inte rädsla alls. Kostnaden, tidsbrist eller bara att tandläkarbesök inte direkt står högst upp på listan över saker man längtar efter kan också göra att man skjuter på besöket.
Så när en patient faktiskt kommer in glad över att vara där, känner sig trygg med oss och kanske till och med ser fram emot sitt besök – då känns det lite extra fint.
Vill du läsa mer om tandvårdsrädsla och vilken hjälp som finns kan du läsa hos 1177.
4. När någon säger “bra jobbat idag”
Tre ord.
Det är allt.
“Bra jobbat idag.”
Men ibland kan de där tre orden betyda väldigt mycket.
Som tandsköterska gör man mycket som kanske inte alltid syns.
Man försöker ligga steget före under behandlingen. Håller ordning på rummet. Hjälper patienten. Hjälper tandläkaren. Förbereder nästa sak. Försöker hålla koll på tiden och gör sitt för att dagen ska flyta för hela teamet.
Därför känns det fint när någon faktiskt ser att man försöker.
Inte för att jag behöver applåder varje gång jag startar diskmaskinen.
Men arbetet man gör som tandsköterska spelar roll både för patienten och för människorna man jobbar tillsammans med.
Och uppskattning behöver inte ens vara ord.
Det kan vara kollegan som ser att du har mycket och börjar hjälpa till utan att du behöver fråga.
Någon som tar en bricka.
Någon som fyller på något åt dig.
Någon som helt enkelt gör din dag lite lättare.
Det där lilla klappet på axeln ibland?
Det känns.
6. När tidboken går EXAKT enligt plan
Patienterna kommer i tid.
Behandlingarna tar ungefär den tid som faktiskt står i tidboken.
Rummen hinner vändas.
Du får din rast.
Lunchen inträffar under lunchen.
Ingen 30-minutersbehandling utvecklar plötsligt en egen tre akters berättelse.
Och någon gång under eftermiddagen inser man:
Vänta…
Har vi varit i tid hela dagen?
Suspicious.
Säg ingenting.
Rör ingenting.
Njut bara medan det varar.
Okej, nu är det er tur
Så ja… att jobba som tandsköterska innebär tydligen att man ena stunden står och svär tyst över en tom handskkartong och nästa stund blir orimligt glad för att någon redan har tömt autoklaven.
Jag skulle kunna fortsätta den här listan alldeles för länge, men vi stannar här innan jag börjar störa mig på saker jag inte ens visste att jag störde mig på.
Men ni som jobbar som tandsköterskor måste ju ha era egna.
Så spill it: vad är din största tandsköterske-ick? Och vad är en liten sak på kliniken som gör dig orimligt glad?
Läs vidare på HejTandfen
Känner du igen dig? Då finns det mer att läsa! Här på HejTandfen delar jag både små glimtar från livet som tandsköterska, sådant jag själv önskar att jag visste när jag började och allt det fina som faktiskt gör yrket värt det.
→ 7 saker jag önskar att jag visste innan jag blev tandsköterska
