7 bästa sätt att minska stress som tandsköterska – så hanterar jag stressiga dagar

Stress som tandsköterska kan se väldigt olika ut från dag till dag. Ena dagen flyter allt på och du hinner till och med dricka ditt kaffe i lugn och ro. Nästa dag känns det som att du har ungefär en miljon saker att göra och fem minuter på dig att göra dem.

Det som stressar mig mest är just känslan av att behöva hålla koll på allt samtidigt. En sak har en deadline, en annan måste göras direkt och någonstans däremellan ska du hinna assistera, fixa nästa rum, svara på något, kanske ta ett telefonsamtal och komma ihåg att sterilen också behöver skötas.

Lägg sedan till en fullbokad tidbok, personalbrist och det faktum att patienter är… ja, människor. Du kan ha världens gulligaste patient på morgonen och sedan kommer helt plötsligt Grinchen in genom dörren utan någon uppenbar anledning. Då blir det lätt lite extra mycket för hjärnan.

Det här är en av de stunder då stress som tandsköterska verkligen kan slå till utan förvarning.

Så hur hanterar jag stress som tandsköterska?

Här är sju saker som faktiskt hjälper mig när det blir mycket.

Kort sagt: prioritera det viktigaste, ta en sak i taget, andas och våga be om hjälp när det behövs. Och framför allt – försök lämna jobbet på jobbet.

Vill du ha allt samlat på ett ställe? Scrolla ner till slutet av inlägget så hittar du min lilla stress-checklista att spara och använda när dagen känns lite för mycket.

I. Skriv ner allt och prioritera

När jag känner att huvudet är fullt av saker försöker jag inte hålla allting där inne.

Jag skriver ner det.

Det låter nästan löjligt enkelt, men för mig gör det stor skillnad att faktiskt se vad som behöver göras. När allt bara snurrar i huvudet känns det lätt som att precis allt är akut.

Men det är det inte.

Jag brukar tänka:

Vad måste göras nu? Vad har en deadline? Vad kan vänta?

Det viktigaste först.

Det kan handla om allt från administrativa saker som telefonsamtal, remisshantering och scanning av dokument till att fixa blekskenor eller se till att sterilen hinner bli klar innan dagens behandlingar.

Och ibland finns det helt enkelt inte tillräckligt med administrationstid för allt som ska göras.

Då måste man också acceptera att man är människa.

Du kan inte göra tre timmars jobb på en timme bara för att tidboken råkar säga det.

II. Försök inte göra allt samtidigt

Det här är nog en av mina största stressfällor.

När jag blir riktigt stressad kan jag börja springa fram och tillbaka mellan rum och försöka få allting gjort på en gång.

Resultatet?

Jag gör egentligen ingenting särskilt effektivt.

Det här är ett klassiskt exempel på hur stress som tandsköterska kan få hjärnan att vilja göra allt samtidigt, fast det egentligen bara gör dagen rörigare.

Jag tror att hjärnan får för sig att om man bara rör sig snabbare så kommer allt att lösa sig. Spoiler: det gör det inte.

När jag märker att jag börjar hamna där försöker jag istället stanna upp och tänka:

En sak i taget.

Gör klart det som är framför mig. Sedan nästa.

Det betyder inte att jag plötsligt får mer tid. Men jag får tillbaka lite kontroll över vad jag faktiskt håller på med.

III. Andas, drick vatten och ta en minut

När jag är stressad glömmer jag bokstavligen ibland att andas ordentligt.

Inte bokstavligen så att jag slutar andas, obviously. Men jag kan gå på adrenalin och bara köra på utan att ens tänka efter.

Då behöver jag ibland göra något väldigt enkelt.

Jag öppnar fönstret. Tar en klunk vatten. Andas.

Jag har också en liten näsinhalator med örter som jag kan sniffa på när jag behöver vakna till lite och få en känsla av att jag faktiskt existerar igen.

Det handlar inte om att ta en tjugo minuters meditation mitt under klinikens mest hektiska timme.

Ibland räcker det med en minut där du sitter ner, dricker lite vatten och låter hjärnan hinna ikapp.

Just den här typen av små pauser gör stor skillnad när stress som tandsköterska börjar kännas i kroppen.

För du kan inte vara en bra tandsköterska om du kör dig själv helt slut.

Och ärligt talat – du kan inte heller vara en bra vän, partner eller människa när du kommer hem helt tömd på energi.

IV. Kommunicera och be om hjälp

Det här tycker jag är jätteviktigt.

Om jag ligger efter försöker jag göra vad jag kan, men jag kommunicerar också med tandläkaren och frågar om hjälp när det behövs.

Det är okej att säga:

“Jag hinner inte allt just nu.”

Det är okej att be någon hjälpa till.

Det är också okej att säga till när någonting inte fungerar.

Ibland tror man att man måste lösa allt själv för att vara duktig på sitt jobb. Jag tycker snarare att det är professionellt att förstå när man behöver hjälp.

Vi jobbar i ett team av en anledning.

Och jag säger det här också för att jag själv har gått igenom utmattning tidigare. Det tog tid innan jag vågade be om stöd, men när jag väl gjorde det insåg jag hur många vägar det faktiskt finns att få hjälp i Sverige från 1177, till facket, till andra privata mottagningar.

Själv valde jag att prata med en privat psykolog digitalt via en digital psykologtjänst. Det kostade runt 100 kr per session, jag behövde bara mitt personnummer för att registrera mig, och jag fick prata med en legitimerad psykolog som verkligen lyssnade. Det fanns även KBT program i appen som psykologen kunde följa och hjälpa mig igenom, oavsett om det handlade om jobbet eller livet i stort.

Jag tar upp det här eftersom samtal med vänner eller familj inte alltid räcker. Alla hanterar stress som tandsköterska olika, och det är helt okej att söka professionell hjälp när det känns svårt att bära allt själv.

V. Acceptera att tidboken inte alltid går enligt plan

Det här är kanske en av de största orsakerna till stress som tandsköterska.

Du kan planera hur mycket du vill.

Sedan kommer verkligheten.

En patient är sen. En annan vill prata väldigt mycket innan behandlingen ens har börjat. En patient är svårbedövad. En akut tid som bokades till 30 minuter visar sig behöva mycket längre tid eftersom patienten är väldigt tandvårdsrädd.

Och plötsligt ligger hela tidboken efter.

Det är lätt att bli stressad över det, men jag försöker påminna mig om att jag inte kan kontrollera allt som händer under dagen.

Jag kan göra mitt bästa.

Jag kan kommunicera.

Jag kan försöka hitta en lösning.

Men jag kan inte bestämma hur lång tid en behandling kommer att ta innan jag faktiskt träffat patienten.

Och jag tycker att det är viktigt att komma ihåg det även när patienten börjar bli irriterad över väntetiden.

Vi är också människor.

Tandvård är inte alltid:

07.00 in – 07.30 ut – nästa!

Det händer saker. Varje dag ser olika ut.

VI. Låt inte andras dåliga humör bli ditt

Det här är lättare sagt än gjort.

De flesta patienter är trevliga, men ibland träffar man någon som verkligen inte verkar vilja vara där.

Och jag förstår det.

Alla älskar inte att gå till tandläkaren. Vissa är rädda, vissa har ont och vissa har helt enkelt en dålig dag.

Men bara för att någon är frustrerad betyder det inte automatiskt att du har gjort något fel.

Och bara för att en patient höjer rösten eller får ett utbrott betyder det inte att de får precis som de vill.

Vi ska bemöta människor professionellt och försöka hjälpa dem så gott vi kan. Men vi behöver också kunna sätta gränser.

Det är en sak jag tycker är viktig att lära sig som tandsköterska:

Du kan vara förstående utan att ta på dig någon annans känslor.

Det är särskilt viktigt om du, precis som jag, kan vara ganska känslig för stämningar och lätt tar saker med dig.

VII. Lämna jobbet på jobbet

Det här är nog mitt viktigaste råd.

Ta inte med dig jobbet hem.

Jag vet att det låter enklare än det är.

Har jag haft en stressig dag kan jag absolut tänka på saker efteråt. Men jag försöker göra något som faktiskt får mig att landa igen. Det är ofta efter en dag med mycket stress som tandsköterska som tankarna fortsätter snurra hemma.

Äta.

Duscha.

Prata med min sambo och höra hur hans dag varit.

Råka prata alldeles för mycket om min egen dag.

Titta på en serie.

Baka.

Eller göra absolut ingenting.

Och vet du vad?

Allt behöver inte vara produktivt.

Om du vill ligga i soffan och titta på din favoritserie efter en lång dag – gör det.

Om du vill baka – baka.

Om du vill gå ut och promenera – gör det.

Om du vill göra ingenting – gör ingenting.

Ibland behöver hjärnan bara få vara ledig.

När stressen inte längre känns normal

Det är också viktigt att skilja på en stressig dag och en stressig arbetsplats.

En kaosdag händer.

Men om du känner dig stressad nästan varje dag, aldrig hinner äta lunch, aldrig får en riktig paus eller ständigt går hem med känslan av att du inte räcker till, då tycker jag att man behöver stanna upp och fundera på varför.

När stress som tandsköterska börjar kännas som ett konstant tillstånd istället för en tillfällig kaosdag, då behöver man stanna upp.

Är problemet jag?

Är det hur kliniken är organiserad?

Finns det något jag kan föreslå till chefen som skulle göra det lättare?

Eller är det saker som arbetsplatsen faktiskt inte vill förändra?

Det är frågor som kan vara jobbiga att ställa, men de är viktiga.

Du spenderar en väldigt stor del av ditt liv på jobbet. Då tycker jag faktiskt att din fysiska och psykiska hälsa också måste få spela roll.

Om du har en chef eller kollegor som tar din hälsa på allvar är det guld värt.

Och om du gång på gång försöker kommunicera vad som inte fungerar och ingenting förändras, kanske det är arbetsplatsen som behöver förändras – inte du.

Och så måste jag berätta om när jag gjorde en patient till en Smurf

Nu måste jag berätta om när jag gjorde en patient till en Smurf. Man samlar trots allt på sig en hel del [tokiga moment som tandsköterska] genom åren.

För att stress inte alltid behöver vara något allvarligt.

När jag var ganska ny i yrket fick jag göra den sista poleringen på en patient.

Jag skulle använda putspasta och hade på det på vinkelstycket.

Problemet?

Jag började köra innan jag hade gnuggat in pastan ordentligt på tänderna.

Så när jag tryckte på pedalen flög putspastan åt ungefär alla håll.

Och patienten hade ett ganska stort skägg.

Ni kan ju räkna ut resten.

Han fick ett blått skägg.

Jag hade alltså gjort en fullvuxen man till en Smurf.

Patienten var världens gulligaste och tog det med humor, så jag tänkte att okej, bra, jag överlevde.

Sedan skulle han upp för att skölja munnen.

Jag tryckte på pedalen och vände mig om för att börja städa.

Då hör jag tandhygienisten börja skratta.

Inte ett litet fniss.

Ett riktigt sånt skratt där man måste böja sig fram och hålla i knäna för att få luft.

Jag fattade ingenting.

Jag vände mig om.

Där låg patienten.

Blå i skägget.

Helt platt i stolen.

Och stolen var dessutom hissad så högt upp att han nästan var uppe vid lampan.

Han låg där helt lugnt och tittade lite åt sidan som om han själv försökte förstå hur högt upp han faktiskt var.

Jag fick panik och började trycka på typ alla knappar samtidigt för att få ner honom.

Han tyckte bara att det var roligt.

Och jag skrattar fortfarande åt det.

Det var inte direkt en stressig situation, men det lärde mig något som faktiskt gäller även när man är stressad:

Du måste kunna skratta åt dig själv.

Du kommer göra fel.

Du kommer göra saker på ett konstigt sätt när du är ny.

Du kommer ibland missa något, glömma något eller göra en patient till en Smurf.

Det betyder inte att du är dålig på ditt jobb.

Du lär dig.

Det gäller egentligen allt i livet. När du lär dig ett nytt språk, börjar med en ny hobby, testar en ny sport eller börjar på ett nytt jobb kommer du inte kunna allt från början.

Ingen föds och vet exakt hur en tandklinik fungerar haha.

Vissa lär sig på en vecka.

Andra behöver ett år.

Det spelar ingen roll.

Det viktigaste jag har lärt mig om stress

Jag tror att vi ibland gör våra problem mycket större i huvudet än vad de faktiskt är.

När jag känner mig stressad försöker jag därför ta ett steg tillbaka och fråga mig:

Är det här verkligen värt att stressa sönder över?

Oftast finns det någon form av lösning.

Kanske kan jag lösa det idag.

Kanske behöver jag be om hjälp.

Kanske behöver jag prata med chefen.

Eller så kanske det faktiskt kan vänta tills imorgon.

Och ibland behöver man helt enkelt gå hem.

Jobbet är viktigt, men det är inte hela livet.

Det är ett jobb.

Det är inte så allvarligt som hjärnan ibland får det att kännas.

Så andas.

Ta en sak i taget.

Ät din lunch.

Ta dina pauser.

Be om hjälp.

Och prata med någon när det känns för mycket istället för att gå runt och hålla allt inom dig.

Du är fortfarande en badass tandsköterska även om du har en dålig dag.

Och framför allt: var inte så hård mot dig själv.

Du gör förmodligen mycket bättre ifrån dig än du tror.

För även om jobbet kan vara stressigt finns det såklart många fina sidor också.

Nyfiken på vad jag älskar med yrket? Läs gärna “5 saker jag älskar med att vara tandsköterska”.

---

Vanliga frågor (FAQ)

Är det stressigt att jobba som tandsköterska?

Det kan vara stressigt, särskilt under fullbokade dagar, vid personalbrist eller när saker inte går enligt plan. Hur stressigt jobbet känns beror också mycket på kliniken, arbetsmiljön och hur teamet jobbar tillsammans.

Hur hanterar man stress som tandsköterska?

För mig handlar det framför allt om att prioritera, ta en sak i taget, kommunicera med kollegorna och be om hjälp när det behövs. Att ta sina pauser, äta och faktiskt lämna jobbet på jobbet gör också stor skillnad.

Vad gör man om man känner sig stressad på jobbet varje dag?

Om stressen blivit en ständig del av arbetsdagen är det viktigt att försöka hitta orsaken. Prata med chef eller kollegor och fundera på om det finns något som kan förändras. Ibland ligger problemet inte hos dig, utan i hur arbetsplatsen är organiserad.

Hur kan man minska stress på tandkliniken?

Bra planering, tydlig kommunikation och realistiska förväntningar kan minska mycket stress. Det är också viktigt att alla i teamet hjälps åt och att det finns tid för både behandlingar och andra arbetsuppgifter.

Hur vet man om man är för stressad?

Om du ständigt känner dig pressad, aldrig hinner ta paus eller äta, har svårt att släppa jobbet när du kommer hem eller känner att du inte längre fungerar som vanligt kan det vara tecken på att stressen blivit för mycket. Då är det viktigt att ta det på allvar och prata med någon.