Hur blir man tandsköterska? En komplett guide för dig som funderar på yrket

Utbildningen till tandsköterska, hur är den egentligen?

När jag väl kom in på utbildningen minns jag att jag kände två saker samtidigt.

Jag var jätteglad.

Och jag var livrädd.

Det är en konstig kombination, men jag tror många som börjar något nytt känner igen sig i den känslan.

Man har väntat på chansen, men när chansen väl kommer inser man:

“Oj… nu ska jag faktiskt göra det här.”

Jag hade ingen aning om vad som väntade mig. Jag visste inte hur svåra kurserna skulle vara, om jag skulle förstå allt, om jag skulle vara tillräckligt duktig eller ens om jag skulle trivas.

Men det enda sättet att få reda på det var att faktiskt prova.

Hur lång är tsk-utbildningen?

Den vanligaste vägen till att bli tandsköterska i Sverige är genom en yrkeshögskoleutbildning, även kallad YH.

Många utbildningar är ungefär 1,5 år långa, men upplägget kan skilja sig beroende på skola.

Min utbildning var lite annorlunda eftersom jag läste på distans och den var två år lång.

Det passade mig väldigt bra eftersom jag hade andra saker i livet som behövde fungera samtidigt.

Jag behövde jobba och betala hyra, så under de två åren studerade jag samtidigt som jag jobbade på en restaurang.

Och jag ska vara ärlig…

Det var inte alltid lätt.

Det var många gånger där jag hade en uppgift att skriva klart samtidigt som jag visste att jag skulle iväg och jobba några timmar senare.

Det blev många kvällar framför datorn.

Många uppgifter.

Och väldigt många uppsatser.

Men idag är jag faktiskt glad att jag gjorde det på det sättet.

Det tvingade mig att bli självständig.

Jag kunde inte alltid luta mig mot någon annan för att lösa saker åt mig, utan jag behövde själv hitta information, ställa frågor och försöka förstå.

Och även om det var jobbigt ibland så tror jag att det gjorde mig starkare.

“Hur ska jag någonsin lära mig alla instrument?”

Jag kommer fortfarande ihåg när jag började lära mig alla olika instrument.

Jag tittade på bilderna och tänkte:

“Okej… men vänta. Är inte alla typ likadana?”

Det kändes ärligt talat helt omöjligt.

Hur skulle jag kunna komma ihåg vad allt heter?

Vilket instrument används när?

Vilket steg i behandlingen?

Vilken bricka ska fram?

Det var så mycket information.

Men det fina med att lära sig ett praktiskt yrke är att saker börjar falla på plats med tiden.

Det är lite som att lära sig ett nytt språk.

I början måste du översätta allt i huvudet.

Sedan börjar du förstå ord utan att tänka.

Och till slut känns det naturligt.

Så blev det för mig också.

Det som först kändes som ett helt främmande språk började sakta bli något jag förstod.

Var utbildningen svår?

Om jag ska vara helt ärlig?

Ja.

Men kanske inte på det sätt jag först trodde.

Jag trodde kanske att det svåra skulle vara mängden information.

Och visst, det var mycket att lära sig.

Men den största utmaningen för mig var faktiskt språket.

Jag hade alltid studerat på engelska tidigare och kände mig väldigt trygg akademiskt på engelska.

Men helt plötsligt skulle jag lära mig ett helt nytt område på svenska.

Det var som att min hjärna behövde jobba dubbelt.

Först förstå informationen.

Sedan översätta den.

Sedan försöka använda den.

Ibland blev jag frustrerad.

Jag kunde förstå något på engelska, men när jag såg samma sak på svenska behövde hjärnan en extra sekund.

Och jag ska erkänna…

Vissa dagar kände jag mig ganska dum.

Men jag lärde mig något viktigt.

Att ha svårt för något betyder inte att man är dålig på det.

Det betyder bara att man är mitt i processen.

LIA, den delen där allt blir verkligt

Om du funderar på att bli tandsköterska har du säkert hört ordet LIA många gånger.

LIA betyder lärande i arbete, och det är praktiken där du får testa dina kunskaper ute på en riktig arbetsplats.

Och jag tror faktiskt att det är den delen många studenter längtar efter mest.

För det är då man får känna:

“Okej… är det här verkligen något för mig?”

Inför min första LIA var jag nervös.

I skolan kunde jag läsa om behandlingar, instrument och rutiner.

Men nu skulle jag faktiskt stå där i ett behandlingsrum.

Det var en helt annan känsla.

Min LIA-plats

Jag fick själv söka min praktikplats.

Lärarna hjälpte självklart till om man hade svårt, men jag ville försöka själv först.

Jag började skicka mejl och fråga olika kliniker.

Till slut fick jag plats på en privat klinik mitt i stan.

Och jag är så glad att jag hamnade där.

En sak jag valde var att göra alla tre LIA-perioder på samma klinik istället för att byta mellan olika.

För mig blev det perfekt.

Jag hann lära känna personalen.

Jag hann förstå rutinerna.

Jag hann känna mig tryggare.

Och eftersom kliniken hade många olika typer av patienter fick jag också använda både svenska och engelska, vilket var väldigt roligt för mig.

Första dagen i behandlingsrummet

Jag kommer ihåg känslan när jag gick in första gången.

Jag hade pluggat.

Jag hade läst.

Jag hade gjort uppgifter.

Men teori och praktik är två helt olika saker.

Det är som att läsa om hur man cyklar och sedan sätta sig på en cykel för första gången.

Plötsligt ska kroppen också förstå vad den ska göra.

Var ska jag stå?

När ska jag räcka fram instrumentet?

Vad behöver tandläkaren härnäst?

Hur håller jag koll på allt?

Det var mycket.

Men det var också så roligt.

Och jag tror faktiskt inte att det gick en enda dag under min LIA där jag inte ställde frågor.

Om du börjar din praktik och känner:

“Jag frågar för mycket.”

Nej.

Du gör exakt rätt.

Det är så man lär sig.

Jag brukade nästan skämta om att hela LIA-perioden bestod av frågor.

Men det är precis vad en student ska göra.

Du är inte där för att visa att du redan kan allt.

Du är där för att lära dig.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *